Peace and Love 2011: Sage Francis

Sage kommer ut på scenen insvept i en stor svart Strange Famous-flagga och möter den entusiastiska publiken. Jag inser ganska snabbt att jag knappast är den enda på plats som gått med skyhöga förväntningar inför denna spelningen. Han förklarar att han kommer att genomföra spelningen helt ensam och att han inte ens har någon DJ med sig. Publiken ser lite förvånad ut till en början. Det här är trots allt ett ganska ovanligt drag för att vara en hihpopakt. Sage lyckas dock bra. Han slår på beat efter beat på sin sampler och skapar själv sina egna loopar för få tid till att kunna göra sina humoristiska live-performances och danser. Vid ett tillfälle tar han rent utav av sig sin sko och trär denna över mikrofonstativets topp, spottar på den och kysser saliven.

Det är med en slags obrydd ironi som Sage Francis genomför sin spelning. Det här är också en utav hans stora styrkor. Sin ironi till trots så lyckas han trotsallt avhandla många av de svåra frågor som människor runt om i världen dagligen utsätts för. Med en hjärtlig humor tar han sig igenom allt ifrån sin syn på det unkna politiska klimatet i USA och sin aversion mot kommersiell hiphop till de svältande barnen i sydafrika. Det berör, det gör det verkligen, men utan att kännas klyschigt och amerikanskt. Francis börjar tala om sin resa till Sydafrika och hur denna har påverkat honom. Han söker letande med blicken i publiken tills han tillslut hittar vad han letat efter: Henry Bowers. Han fortsätter berätta om resan och om sitt möte med Henry och de sydafrikanska barnen. Därefter framför han en oerhört gripande spoken word-text acapella om sin upplevelse till publikens jubel.

Under Climb Trees förklarar Sage Fracis att han brukar klättra i träd varje dag som motion men att han också har gjort ett litet gymnastikpass han brukar köra när han inte har tillgång till något bra träd. Det här brukar enligt honom fungera ungefär lika bra. Han visar med överdrivna gester hur övningen går till och bjuder därefter in publiken till att delta medans han framför låten. Det är både roande och lite magiskt att se hela publiken stå och göra en rörelse som för oss svenskar mest går att likna vid den klassiska "plocka äpplen". Någon gång under spelningen gör han också ett utspel emot Kanye West. Han förklarar att han heter Kanye West och att han har tappat sina fåniga solglasögon men att han skulle bli överlycklig om någon kunde kasta upp dem på scenen om de råkat hitta dem. Därefter avslutar han imitationen: 

"Once every fourth year, I make a political song. Because it helps me sell records."

Det är svårt att beskriva denna spelning med ord. Som jag tidigare nämnde hade jag skyhöga förväntningar när jag kom dit men jag kände ändå att alla dessa blev infriade. Jag skulle till och med vilja dra det så långt att jag vill påstå att det under vissa delar av spelningen var med råge! Sage har ju trotsallt varit med ett tag i gamet nu. Ända sedan Anticon-tiden har hans musik inspirerat och engagerat otaliga hiphopälskare världen över, vilket kanske inte är så konstigt. Det är nämligen svårt att inte bli lite förälskad i såväl denne skäggiga överviktiga karl som hans musik. 

Du kanske också gillar:

Peace and Love 2011: Deadmau5 Foto: Deadmau5 on Facebook. För fyra år sedan var jag på ett rave i Röda Sten,...

Onetalk – Mr. Hotness Det kan knappast ha undgått någon att både jag och Kalle här på redaktionen...

Festivalsommar 2011: Hultsfredsfestivalen Den 29 Juni 2010 så meddelade Hultsfredsfestivalen att man efter 24 festivaler i rad kommer att...

Festivalsommar 2011: Peace and Love I dagarna så insåg jag hur jäkla sugen jag faktiskt är på att åka på Peace and Love i Borlänge....