Way out west 2011: Explosions in the sky

Jag tänker inte hymla med att jag inte riktigt förstår vad arrangörerna tänkte när de placerade ett band som Explosions in the sky på en liten scen under dagtid. Lika mycket som det atmosfäriska, själva känslan i sig, är det som gör postrocken så unik och levande är det också avsaknaden av kringliggande förutsättningar för att skapa dessa atmosfärer och känslor som gör att den tappar möjligheten att förtrolla. Senast jag var i Göteborg, för ungefär ett halvår sedan det vill säga, så var jag också där med syfte att se livemusik. Den gången var det Mogwai som då spelade inne på Trädgårn’. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag tycker att Mogwai gjorde en bättre spelning, för den här spelningen hade inga problem med att nå upp till samma nivåer. Det som skilde, och som också drog ner upplevelsen i det här fallet, var just omgivningen. Att jämföra en inomhusscen placerad i en intim, nedsläckt lokal med en dagtidsspelning i Slottsskogen är som att jämföra ett solblekt fotografi med en knivskarp nyframkallad kopia, även om motivet i sig är aldrig så vackert även i det tidigare fallet.  Hur som helst så var det där den var placerad, i solsken, dagtid.

Det skall dock sägas att jag trots detta är imponerad. Med de givna förutsättningarna i beaktande så gjorde Explosions in the sky en helt fantastisk spelning. Att få beskåda vad som kan vara en utav den moderna rockhistoriens absoluta toppar kan tyckas vara en belöning i sig, men trots detta bjöd man på vad som för många med största sannolikhet kommer att bli fantastiska konsertminnen. Hur Munaf Rayani under Yasmin the light lägger ifrån sig sin gitarr för att, vaggandes som en pingvin, dansa bort till Chris Hrasky, plocka upp ett par trumstockar och skapa en trumvirvel värdig en kungaparad. Hur gåshuden plötsligt tillkännagav sig under den slutgiltiga breakdownen i The only moment we were alone. Visst, det kan stundvis kännas lite fånigt  att Munaf och Mark med sina bredbenta kroppshållningar stundvis påminner om crabcore-musiker, men det är någonting som iallafall jag är beredd att ursäkta med tanke på kvaliteten hos den musik som levereras.

Vågar jag säga annat än att det här var fantastiskt? Med en senare speltid och en större scen så tror jag utan tvekan att denna spelning hade kunnat kandidera till en plats som en utav festivalens bästa. Ni har väl inte heller missat att Explosions in the Sky kommer till Sverige igen den fjortonde november för att spela på Debaser Medis? I skrivande stund finns det fortfarande biljetter kvar, men det kan ju ändras snabbt så se till att vara ute i god tid!

Du kanske också gillar:

En post(rock) om Caspian. Nu när vi ändå kom in på postrock så vill jag bara flika in med ett tips som jag försökt tvinga...

Festivalsommar 2011: Way out West Näst ut på festivalradarn är Way out West. På bara fyra år har denna festival kommit att växa...

Mogwai – Hardcore will never die, but You will Nu har det äntligen hänt! Ända sedan Special Moves började kännas smått sönderspelad har jag...

Way out West 2011: Kanye West Foto: Håkan Moberg, Gaffa.se Festivalen börjar lida mot sitt slut. Det är en halvtimme kvar till...